Vi är en familj som bor i ett villaområde i Skogstorp, som ligger 6 km utanför Eskilstuna.
Jag heter Gabriella och jobbar på en Dagverksamhet för dementa och alzheimerssjuka, håller även på med Taktil massage; min man heter Josef och han jobbar som socionom. Vi har två döttrar, den äldsta heter Ester och är 19 år, och den yngsta Melinda, som är 12 år.

Felicia (Tess) är vår första Ragdoll, men vi har en katt sedan tidigare, Herkules, en kastrerad birmahane. Vi har haft flera katter tillfälligt hos oss förut, bland annat vi ställde upp som akuthem till en avlivningshotad birma. Sedan hjälpte jag en bekant med hans birmahona med tre kattungar. Innan vi skaffade Herkules och Tess tog jag hand om en väninnas katt under en längre tid. När den katten till sist fick komma hem till sin matte tyckte vi att det blev väldigt tomt hemma. Vi började leta efter en egen katt och det blev en birma, eftersom det var den rasen jag tyckte om och kände till. Herkules är en trevlig och sällskaplig katt med mysig personlighet och han blev snabbt väldigt omtyckt av alla i familjen. Vi kan tyvärr inte ställa ut honom eftersom han är feltecknad. När han var runt ett års ålder började vi märka att han ibland blev ledsen och behövde en kompis att leka med på dagarna när vi jobbade.
Jag hade läst ganska mycket om Ragdollkatter och jag har besökt ett antal utställningar. Intresset för Ragdollkatter växte mer och mer. Jag tyckte att det fanns något alldeles speciellt hos den rasen. Samtidigt ville jag veta vad det var för skillnad mellan helig birma och ragdoll.
Jag läste någonstans att ragdollen skulle vara som en hund i kattformat, och det gjorde mig ännu mer nyfiken.
Efter ett års letande och några månaders väntan fick vi äntligen hem vår lilla ragdoll kattunge Tess! Allt jag hade läst tidigare om rasens speciella egenskaper fick jag bekräftat. De är verkligen enastående! Ragdollen ser alltid till att bli favoriten i familjen.